Maja Kuoppala

Jellivaara

Vintermånaderna sprang förbi. Efter Jokkmokks marknaden blev jag förkyld i en månad med både influensa och ögoninflammation. Plötsligt blev det mars och nu snart är det redan maj. Under denna tid har jag bland annat skrivit en liten lista på vad jag skulle vilja hinna med under 2017. Nu senaste har jag spenderat mesta dels av tiden på att åka skidor när vädret vill ge med sig. Det typiska vårvädret gör sig till känna, med sol och snö som bråkar om rampljuset.

Denna vecka blev det Gällivare, om så enbart för en kort visit. Mår så bra av att alltid vara på språng.  Man har inte ett överflöd på saker och får därför göra det bästa av situationen med vad man har. Det handlar om upplevelserna, sakerna vi får se och göra och inte det materiella. Livet i en ryggsäck med andra ord. Älskar't!

Både i Kiruna och Gällivare gick vi runt istället för att ta bilen. Och det är absolut ett av bästa val man kan ta, i alla fall när man besöker ställen man inte besöker så ofta. Utöver att det är miljövänligt och ekonomiskt (hehe) så man ett helt annat intryck av omgivningen.

Vi gick upp till renen på Tippsta i Malmberget, knäppte av några enstaka halvdassiga bilder och dagen efter (igår) var tanken var att gå efter skidspåret som leder till Åke på toppen -stugan, men vädret ställde till det. På eftermiddagen tog jag en 4h bussresa hem igen. Man brukar ju säga att home is where the heart is, i sådana fall så är mitt hjärta kvar norr om polcirkeln.


Jåhkåmåhke Márnána

Nu är Jokkmokks Marknaden (nr 412) över för i år. I fredags vid 17 körde jag, Saga och Julia mot Jokkmokk. Väl framme checkade vi in på campingen och drog sedan vidare till någon Saga kände och slutet av kvällen spenderades i ölkåtorna. Under lördagen gick vi på marknaden och under kvällen blev det samma visa som kvällen/natten innan. Tanken var dock att vi skulle stanna i Jokkmokk lör-sön också men vi for istället hem där runt 01.

Det var en trevlig helg i Jokkmokk, bara ett år kvar till nästa men där mellan har vi även Pajala Marknad som ska hinnas med också! Med mig hem fick jag i alla fall ett mindre renskinn som är enkelt att ta med, en ullsjal (för allt som det står 100% ull på tilltalar mig) och renhorn som jag ska pyssla med framöver. 

Moi Kieruna, Giron

Till helgen blev det en "svängom" till Kiruna. Mammas barndomskommun, fuskigt nog. Började åka 11 i fredags och kom fram där vid 16 och möttes av en välkomnande storm som slängde skyltar runt om i stan.  Inget planerat besök, rätt spontant faktiskt och lyckats tajma in snöfestivalen som hålls där hade vi gjort. Det blev en väldigt behövlig avkopplande helg. Mobilen användes endast för att kolla vad klockan var och vi gick runt milen varje dag. Under lördag-kväll passade vi på att testa Kirunas nattutbud ;), Kitok skulle spela i stan och det var inte fasligt dålig tajming det heller. Klockan tio på söndagsmorgon körde jag med världens migrän ner till Porjus där vi böt av, resten av kvällen sov jag då jag inte orkade mycket mer.

Kommunen Kiruna måste väl ändå vara kontrasternas kontrast. Här finns en av världens största underjordsgruva men även några av det finaste naturplatserna på jorden. Vilket folk åker långväga för att se/uppleva. De lägger ner tusentals kronor på att få se norrsken, åka skoter, få uppleva -30, ta ett kliv in i den samiska kulturen, känna på snön för första gången, bada isvak och åka hundsläde - något för oss som bor här är vardagsmat.

Kiruna, Giron, Kieruna - nähdään pian! Vi ses snart! Det vill jag lova.


Heipähei 2016

Heipähei 2016 ja tervetuloa 2017. Känner nästan lite vemod inför att lämna efter 2016, det var för mig ett sådant bra och händelserikt år. Nytt år för mig innebär inte nyårslöften, men däremot ska jag under 2017 försöka spendera allt mer tid norröver - dvs norr om polcirkeln, Tornedalen och allt där till. För där trivs jag så himla bra. 

Nyår invigdes och spenderas i Årrenjarka, en liten by omgiven av fjällen. Underbart. Jag älskar hur vädret uppe på fjället kan gå från klarblå himmel till snöstorm på bara några minuter, hur stjärnhimlen blir alldeles övermäktig i det totala mörkret. Älskar tystnaden av människors frånvaro och det enda som hörs är saggat sjön frysa. Hur man hör vinden dåna mellan fjällen innan det når till en själv. Älskar hur naturen lever där, så närvarande och mäktig, något som borde vara en standard men som vi människor tyvärr förstör. 

Kisträsket

Igår följde jag med Julia till hennes stuga. Under natten till lördag snöade det någon centimeter. Tiden då det snöar lägger det sig något slags lugn över omgivningen, allt känns så tyst, ombonat och tryggt... och tack vare nattens snö så var vägen till stugan helt magiskt vacker. 


Den skogen som omgivit och gett oss litervis med blåbär om somrarna hade nu försvunnit. Nu känns det så tomt och kalt, det är som skogen och platsens själ har dött. Precis intill detta nyblivna kalhygge står det en naturskyddad skog. Det är lite lustigt ändå, hade inte den lilla bit av skog varit skyddad, hade den då också varit borta nu?


Senare på kvällen runt åtta tiden började jag plocka och skulle till återvinningsstationen, när jag var klar där och skulle fara hem startade inte bilen. Mobilen låg såklart hemma så jag kunde inte ringa efter någon hjälp, men som tur är bor jag inte i någon storstad så farmor bodde bara en bit bort. Jag blev hemskjutsad och nu står bilen och väntar på att få hämtas. Hoppas det är något som är lätt att åtgärda, har ingen större lust att behöva lägga ut massa pengar.

17 November

Snön har hunnit komma för att sedan tyna bort i slask den senaste veckan och temperaturen har gått från -18 till plusgrader. Förra fredagen passade jag, Saga och Julia på att ta vara på den lilla snön som hade kommit (tur att vi gjorde det just då) och tog med alla hundarna ut i skogen. Väl där gjorde vi upp en brasa, värmde på palt. Är faktiskt helt överraskad över att vi fick upp en eld tillslut med tanke på de tjocka klabbarna vi hade tagit med oss (latheten slog in och jag orkade inte börja hugga veden). Dagen efter for jag med Julia till Kisträsk och var där till söndag förmiddag, det var så otroligt fint på kvällen när månen lös upp över skogar, berg och åkrar. 

Just nu regnar det utanför och att ta sig till bussen i morse var en sak i sig när vägarna var av blankis. Det har även hunnit snöa i några timmar också men det smälter bort direkt. Har även lyckats dra på mig migrän idag och små jobbiga förkylningssymptom. Till helgen finns det inget inplanerat, funderar dock på att fara ut någonstans om vädret tillåter och sen kanske fara och kolla på längdskidor.

Frost


På morgonen när jag vakna såg jag hur allt utanför vart täckt av frost samtidigt som solen klamra sig upp. Jag stoppade i mig mat och for sedan ut, och så fint det var. Har aldrig riktigt gillat hösten och vintern. Iskallt och mörkt, bara ett ända elände. Men jag skulle aldrig kunna byta ut Norrbottens klimat med södra breddgrader. Det är så fint ändå, hur vi i Norrbotten får uppleva allt så "levande". Vi har vintern med kylan, meter djup snö och solen som aldrig går upp. Vi har vårvinter, norrsken och midnattssolen. 

Nu sitter jag i underställ, yllesockar och stickad tröja. Det lever jag i under vinterhalvåret, på riktigt. Skulle man inte behöva vistas bland människor skulle jag endast gå i det, hela tiden. Filmen igår var bra, tog dock ett tag att ta sig dit och hem eftersom de var tjock dimma stundtals och hal väg. På hemvägen fick jag köra hem med norrsken över hela himlen så de vägde väl upp ;). Kvällen/nattens planer blir att agera chaufför, the things you do for your friends.

Muttos Nationalpark

I lördags besökte vi Muttos / Muddus nationalpark. Man kände verkligen att man klev in i djurens skog. Muddus som ingår i Laponias världsarv är nämligen inte påverkad av industrin och nybyggarna. Skogen är Sveriges största skogliga nationalpark och är känd för sitt djurliv och att den är så tyst, vilket man märkte av när man väl stannade upp och stod omringad utav miltals av skog.

Det har även varit kraftiga stormar i somras vilket har gjort att flertals träd hade blåst ner. De skapade tunnlar och la sig på stigen. De djupa klippravinerna var oerhört mäktiga där muddusjokk som rann nedanför såg så liten ut. 


Jokkmokk, Karats


Förra helgen for vi iväg på en "fiskeweekend" i Jokkmokk, Karats. Första gången jag var där och det var riktigt fint där. Vi spenderade nätterna på en ö där det inte fanns någon ström, riktigt skönt och välbehövligt!! Någon fisk förutom en ytterst liten abborre blev det inte för min de  (trots långedrag?!), får väl se till att ha mer tur till nästa gång.

Norrsken

Maja Elvira Kuoppala

Norrbotten, Sverige